Viktnedgång och bristmentalitet

Jag gillar inte att säga att jag coachar i viktnedgång.. Och ändå gör jag det.

Jag har insett att varje gång jag säger att jag coachar i viktnedgång, så skaver det - som fan!

För en viktnedgång ser jag ofta görs på grund av att:

• Vi vill se ut som någon annan på sociala medier

• Vi vill gå ner i vikt och se ut som vi gjorde förr

• Vi vill vara smala för att vi inte är bra nog som vi är

• Vi kvinnor vill vara så små som möjligt för “det är så det ska vara”

Och att detta på något sätt förväntas leda till ökat värde av oss själva.

Det är vill ju inte jag stötta! Jag vill inte stötta att vårt värde ligger i ett utseende.

Jag vill stötta att vi accepterar oss för den vi är, oavsett valkar på magen eller siffra på vågen.

****
Nämnde detta för min mentor i veckan som gjorde att allt blev solklart - viktnedgång för mig är förknippat för en bristmentalitet, och det kan jag inte förknippa mig själv med.

Det jag vill få ut är ju ett abundance mindset - att vi är tacksamma för den vi är och viktnedgången i mitt program byggs på att vilja ge sig självkärlek i form av rätt näring.

Mina klienter vill äta rätt näring för att orka vara glada och se allt som de kan vara tacksamma för, när det tankesättet kommer, då ser jag att den där viktnedgången som håller över tid också kommer.

****

DET vill jag stötta - att vi äter för välmående och självkärlek som då kan hjälpa oss till en viktnedgång. INTE för att ett utseende ska öka vårt värde och att vi då ska börja tycka om oss själva mer. Det är inte så det funkar.